Gamla skolan, lever den kvar?
Innan digital-termotern
Digital termometer och handbrännare/handsalamander var inget som existerade direkt efter Big Bang. När jag äntrade köken i Göteborg var det analoga tekniker som gällde.
Ville man bränna av en créme brûlée fick man snällt ställa den i en gasdriven salamander och ville man veta stekgraden på köttbiten fick man använda sig av det klassiska fingret på handflatan-tekniken som ni ser på bilden.
En svunnen tid som ej kommer igen
Jag är glad att jag fick uppleva den eran, det var en gyllene era inom gastronomin, köksmästarna styrde sina kök från spisen eller luckan och kockarna var luttrade, hårdhudade och förstod vikten av hierarki i köken.
Visst var det en hårdare jargong, en sådan som skiljde agnarna från vetet, även om det ibland gick överstyr.
Klimatet må ha varit hårdare och temperaturen högre men sammanhållningen och lojaliteten var starkare… mycket starkare.
Det känns som en svunnen tid… det är en svunnen tid som inte kommer att återvända. Jag antar att det är bra på något sätt, det visar att utvecklingen går framåt men i vissa avseenden försöker jag hänga mig i kvar i det som jag tyckte var bra med förr.
Som att det kunde vara hård konkurrens om kocktjänster, det sporrade mig och många andra till att bli bättre.
Min roll i köket idag
Nu är det andra tider och jag måste hänga med i svängarna.
Vem vill jag vara i ett kök idag?
Jag vill vara någon som inspirerar, någon som väcker nyfikenhet och lust hos andra.
Jag vill vara en gnista som sprakar till så att andra vill följa.
Jag vill vara en pedadog som lär ut svunna tekniker och glömd historia.
Jag vill vara navet som håller ihop köket.
Jag vill vara bakom spisen eller i luckan och jag vill att vi utvecklas tillsammans oavsett kunskapsnivå.
Det må låta enkelt men: ”I det enkla finns det svåra och i det svåra finns det omtanke och passion!
Upptäck mer från
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
