Mitt första matminne började i Chile, på en trappa med farfar och en bit getost. En berättelse om hur smak kan forma ett liv – och hur kärlek till smaker ibland börjar med ett ögonblick.

Pojken på bilden är jag. Kortet togs någon gång runt 1976 i Chiles huvudstad.

Eftersom jag har svårt att minnas hur jag förhöll mig till mat under mina tre första år har jag frågat familj och släkt.

De har berättat för mig att jag alltid har varit väldigt glad i mat, alltså VÄLDIGT!

Om inte annat så ser man det på min Buddhaliknande fysik som syns på bilden.

Det jag däremot minns, är när jag som fyraåring stod vid dörrens första trappsteg till vårt hus i Chile och inväntade farfar som bodde under samma tak som oss.

Jag och farfar var för övrigt bästa vänner. Många gånger var det han, jag och hans hund Califa som hängde.

Jag sken upp som en sol när jag såg honom stiga ur bilen och rikta sina steg mot vår hus.

Vid just det här tillfället hade han med sig något invirad i ett vitt smörpapper, vi hälsade och han satte sig på trappan bredvid mig.

Han virade upp pappret och där i låg något jag aldrig hade sett förut, jag tittade med stora ögon nyfiket på farfar som bad mig hämta en liten kniv, sagt och gjort.

Farfar tog kniven och skar ut en liten bit jag fick smaka på.

Jag förstod inte riktigt vad som hände och jag var för ung för att sätta ord på det men som äldre föll allt på plats.

Det jag fick smaka på var en bit getost en varm sommardag. Jag kan än idag färdas tillbaka till just det ögonblicket eftersom det var där och då som min smakpalett väcktes till liv.

Hela omvärlden stannade upp och jag försvann in i ett magiskt ögonblick.

Det var sältan, texturen, konsistensen som harmonierade. Mina smaklökar började dansa, jag såg fyrverkerier och hörde änglakörer sjunga.

Efter den dagen var inget mer sig likt och farfar såg det och förstod vad som hade hänt.

Tiden efter det kom han med otaliga saker som vi njöt av tillsammans, rökt skinka på vitt bröd, oliver, prosciutto, salami, färska frukter och bär och mycket mer.

Jag tror inte han visste vad han skapade men jag tror att det var just där, när getosten gjorde inträde i mitt liv som stigen in till restaurangköken blev självklar.

Tack för det farfar!

 

Gillar du min smakresa från Chile till kökens väggar?

Prenumerera på mitt nyhetsbrev för fler personliga berättelser, recept & insikter om gastronomi och livet.

 

Har du egna smakminnen eller frågor till mig?

Skriv gärna en kommentar här nere – jag läser och svarar!